Det började i ett källarrum i Uppsala – tre vänner med för mycket volym och för mycket känsla för att passa in i något radioprogram. STUÄRNTANG formades ur frustration, passion och en uråldrig längtan efter att vråla mot världen. Bandnamnet kommer från ett gammalt lokalt slang för “stört ljud” – något som fångade deras ljudlandskap perfekt: rått, tungt, ärligt.
Bandmedlemmar:
- Albin Hammarström – Sång & Gitarr
Frontman och själ bakom bandets texter. Albin växte upp med dödsmetall i öronen men fann sin röst i gränslandet mellan det brutala och det spirituella. “Jag ville alltid sjunga om helvetet, men ur ett mänskligt perspektiv,” säger han. - Jens Vargström – Trummor
En före detta jazztrummis som tappade tålamodet med tystnad. Jens är bandets puls, både på scen och utanför. Hans explosiva men ändå kontrollerade stil är nyckeln till bandets groove. - Milo Rehn – Bas
Milo är filosofen i bandet. När han inte står på scen med en nedstämd bas, citerar han Nietzsche eller spelar schack med okända fans backstage. Hans tunga, rytmiska spelstil ger bandet sin jordnära grund.
Från Uppsala till Dallas: En Kulturkrock i 4/4-takt
Efter att ha spelat småklubbar och DIY-festivaler i Sverige, bestämde sig STUÄRNTANG för att ta steget över Atlanten. Det var ingen lätt resa. “Vi sålde allt utom våra instrument,” minns Jens. “Vi trodde vi skulle göra ett avtryck i LA eller New York. Istället hamnade vi i Texas.”
De första månaderna i USA var en chock. “Det fanns drive-thru-vapenaffärer… och drive-thru-kyrkor,” skrattar Milo. “Och vi försökte beställa falukorv på en Denny’s.” Men snart började bandet hitta sin plats – inte på de stora arenorna, utan i skuggorna, bland lagerlokaler och bakgator där sann musik lever och dör varje helg.
Vägen till Riffuge och Ghost Riff Riders
Bandets vändpunkt kom när de hörde ett spår från Ghost Riff Riders på en lokal metalbar i Denton. “Vi visste direkt – det där lät producerat med hjärta,” säger Albin. “Inte som något bolagspressat trams.”
Efter att ha fått kontakt med Riffuge Studio Productions och träffat Sam Nolan Carter i Dallas, öppnades en ny väg. Det var första gången ett amerikanskt produktionsbolag sa: “Vi producerar ert album – inga krav, inga kontrakt med djävulen.”
“Det var för bra för att vara sant,” säger Jens. “Men det var sant. Och det blev vår debut i USA.”
Turnéliv: Från Olagliga Klubbar till Självständiga Festivaler
Det tog tid att bygga ett rykte. I början spelade STUÄRNTANG för 20 pers i svettiga bakgårdar och lagerlokaler utan ventilation. En gång avbröts en konsert i Houston av polisen – inte för ljudnivån, utan för att lokalen saknade brandskydd. “Vi spelade klart ändå,” skrattar Milo. “Polisen stannade kvar och applåderade.”
Men varje spelning betydde något. Sakta men säkert började ordet spridas. En grupp svenska invandrare med texter om köttets tyngd, andens kamp, och en musikstil som blandade groove metal med melankolisk brutalitet – det fanns inget liknande.
Ett Band i Två Världar
STUÄRNTANG är idag ett namn som förknippas med autenticitet. De skriver inte för algoritmer, de spelar inte för skivbolagschefer. De spelar för dem som fortfarande lyssnar med hjärtat. Deras första album, STUÄRNTANG, är en brutal men vacker uppgörelse med människans tillstånd – födseln, kampen, offret, och frälsningen.
Albin sammanfattar det bäst:
“Vi kom hit för att överleva som musiker. Men vi fann något mer. Vår tro på musiken. På varandra. Och på att även i det mest smärtsamma, finns något heligt.”
Vill du se dem live? Leta inte efter STUÄRNTANG i några stora arenor. Leta i röken, bland lågor och ljudväggar i lagerlokaler, klubbar och de trasiga hjärtats festivaler.
Det är där de hör hemma.
Och där kommer du känna varför de inte bara är ett band.
De är en kraft.